Gösta byggde våra jullar

För inte särskilt länge sedan var Orust världskänt för sina vackra välbyggda segelbåtar. Det var Vindö, Najad, Sweden Yachts, Malö och Hallberg Rassy och såsmåning NordWestYachts. Folk hade börjat få fritid och pengar över. Några hade råd att spendera. Epoken var het men tämligen kort. På Orust gällde högsta kvalitet och det går så länge det går.

Yachtvarven startade inte på ruta ett utan driftiga företagare med pengar och nya idéer köpte upp äldre varv där man tillverkade mindre båtar i trä. Båtar byggda i ek från Orust av högsta kvalitet och med tiden svåra att sälja. Plasten hade kommit. Christof Rassy ex köpte in sej i Hallbergs varv och är väl den som har lyckats bäst.

Vi backar lite. Båtar i ek byggdes utmed hela Sveriges kust och på västkusten byggde man lite stöddigare båtar eftersom sjön är högre här än i Mälaren. Mest välkänt för träbåtsbyggeri var Orust. I varje vik byggdes båtar och högst rankat var Kungsviken där det fanns flera varv. Av dessa ansågs Gösta Johanssons varv vara frackast. Inte mycket finns dokumenterat från Johanssons digra produktion men den ypperlige fotografen Bertil Quirin hann träffa honom under bygget av hans tre sista jullar i början av 1980-talet. 

Några få anteckningar finns kvar från träbitar som kontrakt m.m. Inga ritningar användes. Gösta och andra hade alla mått i nävarna och nya idéer rymdes i huvet. Båtar byggdes i ek, vanligtvis 1-tums bord på 3-4 tums spant, och fogades samman med enepinnar. Det blev riktigt starkt. Yxan var det frekventa verktyget. Däck gjordes oftast i Oregon Pine och sedermera Teak. Hytt i Mahogny och Ek. Durk i Teak. Det var pyngelns (lärlingens) jobb att svarva enepinnarna. Kunde behövas 3000-5000 pinnar till en båt.

Gösta lärde yrket av sin far och byggde alla sorters båtar, mest jullar, på beställning och hans mest legendariska båtserie var “27 fots enepinnad fiskejulle utrustad för kustfiske”. 

På Valborgsmässoafton 1960 levererades just en sådan julle till John Olle Werner på Kärringön. John-Olle var var en hårding och han ville ha en något större båt. Så jullen blev knappt 28 fot lång och det satt en tvåcylindrig Bolinder-Munktell 23 Hk i. En mycket populär motor på den tiden. Tillverkad i Eskilstuna och ansågs i stort sett outslitlig. John-Olle körde Bolindern hårt och bytte endast 20 år senare till en SABB 30 Hk och det behöver ingen sörja. Sabbarna anses än idag som världens mest driftsäkra dieslar och dominerade helt livbåtsmarknaden under många år. Olle på Kärringön gav båten namnet Capri. När man säljer en fiskebåt behåller man oftast namnbrädan och återanvänder till sin nästa båt. Capri såldes som fritidsbåt till Hönö och hade två ägare innan vi köpte den år 2000, renoverade den och tog namnet Kastor efter morfars bankskuta med kinesiskt wittt om bogen. 

1963 byggde Gösta en annan “27 fots enepinnad fiskejulle utrustad för kustfiske” också den stivt 27 fot lång overall. Den fiskade hårt i 40 år i Ulebergshamn i norra Bohuslän och såldes därefter som fritidsbåt till Grundsund och senare till Hönö under namnet Västervik. Vi köpte båten sommaren 2019 och har renoverat den under vintern. Originalmotorn, en Bolinder-Munktell 23 Hk, sitter i och går som klockan själv. Den är som en tvilling till Kastor och det naturliga namnet är Pollux. 

Två saker är Göstas signum förutom snygga, stöddiga och välbyggda båtar som går bra i sjön. Öppningsbar ruta i hytten. Finns kvar på Kastor. Och backen smalnar av så att det finns ett litet skarndäck runt fördäck. Han visste vad han gjorde Gösta Johansson 1900-1983. Lär ha yttrat följande till pyngeln “Ta å hyvla denne plånkan slät så ska je jämna te den me öxen”.